Morfars jacka
Morfars jacka hänger kvar på kroken i hallen. Ingen har flyttat den sedan i våras.
Den är för stor för mig. Ärmarna hänger långt nedanför mina händer, och jag försvinner i den som i ett tält.
Men i fickorna finns han fortfarande: ett papper med siffror, en kotte, tre tändstickor och en knapp som inte hör till någonting.
Jag stoppar ner händerna där hans händer var. Det är kallt först, sedan varmt.
Mamma säger att jag växer så det knakar. Kanske passar jackan om några år. Kanske har jag då slutat leta i fickorna.
Men inte än.